Varje år drabbas ungefär 28 000 personer av stroke i Sverige. Den akuta vården har förbättrats mycket under de senare åren, men hur blir livet för den som drabbas? Vetenskap och hälsa har träffat forskaren och läkare Hossein Delavaran, som bland annat forskar på hur det går på längre sikt för dem som drabbats.

Under senare år har det skett stora framsteg inom strokeforskningen, vilket även lett till en bättre vård av de patienter som drabbas. Diagnostiken är vassare och med hjälp av förbättrade akuta behandlingar – såsom exempelvis trombolys och trombektomi (se faktaruta) – kan vården göra mer i framför allt den akuta fasen för att begränsa skadan vid stroke.

– En utmaning vi fortfarande står inför är att många patienter som drabbas av stroke får kvarstående besvär efteråt. Och egentligen har vi inte många effektiva behandlingsalternativ för att förbättra återhämtningen av nedsatta funktioner efter en stroke, säger Hossein Delavaran, läkare vid Skånevård Kryh och forskare vid Lunds universitet och Skånes universitetssjukhus.

Studerade återhämtning och funktionsnivå efter stroke

Strokepatienter kan drabbas av symtom såsom exempelvis förlamning, nedsatt känsel, talproblem, synstörningar, yrsel, kognitiva svårigheter, hjärntrötthet och depression. De som är unga vid insjuknandet har i regel bättre återhämtning än äldre, och lindrigare symtom vid insjuknandet ger större chans till återhämtning. För många är tyvärr återhämtningen ofullständig.

– Den största delen av återhämtningen sker de första veckorna till månaderna efter insjuknandet. Men det finns enstaka patienter som fortsätter att förbättras efter flera år. Återhämtningen efter stroke varierar mycket från individ till individ, och vilka faktorer som styr detta behöver vi lära oss mer om, säger Hossein Delavaran.

Hossein Delavaran har också varit med och kartlagt hur det gått för strokepatienter på längre sikt. Hur är funktionsnivån och vilken syn har de på sin hälsa tio år efter att de drabbats? För att ta reda på det svaret studerade forskarna en grupp på 416 strokepatienter som insjuknade 2001-2002.

– Av dem levde fortfarande 145 personer efter tio år. Utav dessa var nästan tre av fyra självständiga i vardagslivet, det vill säga att de inte behövde hjälp för livets dagliga aktiviteter. Så majoriteten hade en god funktionsnivå och de flesta uppfattade också sitt allmänna hälsotillstånd som gott, berättar Hossein Delavaran.

Men dessa personer representerar sannolikt ett urval av strokepatienter med mildare stroke och lägre ålder vid insjuknandet.

– Det är därför viktigt att tidigt identifiera patienter med sämre förväntad återhämtning och prognos, och därmed i större behov av rehabilitering och behandling för att förbättra återhämtningen, konstaterar Hossein Delavaran.

Förhoppningar på stamcellsbehandling

Många forskare hoppas nu på att behandling med stamceller i framtiden ska bli ett sätt att förbättra nedsatta funktioner hos de som drabbas av stroke. Hossein Delavaran berättar att djurstudier har visat att sådan stamcellsbehandling, antingen administrerat via blodet eller genom operation i hjärnan, kan förbättra återhämtningen efter stroke. Det har även inletts tidiga kliniska studier på människor för att undersöka säkerheten av sådan behandling vid stroke, men många frågor återstår.

– Även om det ser lovande ut så här långt, så ska man komma ihåg att forskning tar tid och mycket kvarstår att reda ut. Är stamcellsbehandling säkert och effektivt som behandling till strokepatienter? Vilka grupper av strokepatienter har i så fall mest nytta av den? Mot vilka typer av skador och vilka nedsatta funktioner efter stroke har det eventuellt effekt? Vilka typer av stamceller ska ges, och när ska behandlingen sättas in efter insjuknandet? Och vilka är långtidseffekterna av stamcellsbehandling?

Vad tycker strokepatienterna?

Hossein Delavaran har också undersökt vilken inställning till stamcellsbehandling de som råkat ut för en stroke har. Han lät 84 patienter, som alla kunde vara potentiella kandidater till stamcellsbehandling, svara på en enkät. Innan dess fick de standardiserad och neutral information om sådan behandling. Hade de hört talas om det tidigare?

– Vi fann att enbart ett fåtal patienter hade hört talas om stamcellsbehandling. Majoriteten uttryckte positiv inställning till behandlingen efter att ha läst informationen, och ungefär var fjärde uttryckte att de upplevde behov av stamcellsbehandling – om det hade funnits sådan tillgänglig – för att förbättra nedsatta funktioner.

Enkätstudien visade också att patienterna helst önskade se en förbättring av sina motoriska symtom, alltså deras förmåga att röra på sig. Näst därefter kom kognitiva svårigheter.

– Män var mer positiva till stamcellsbehandling, medan kvinnor var mer tveksamma. Positiv inställning var också relaterat till den upplevda graden av spontan återhämtning.

Bekämpa stroke på flera fronter

Under senare år har forskarna lärt sig allt mer om hjärnans återhämtningspotential och plasticitet, det vill säga dess förmåga att omorganisera sig.

– Det hade varit fantastiskt om vi kunde återskapa skadade nätverk i hjärnan efter stroke, med till exempel stamcellsbehandling. Där är vi inte ännu. Men det gäller också att bekämpa stroke på flera fronter, inte minst förebyggande genom sundare livsstilsvanor, konstaterar Hossein Delavaran.

Hossein Delavaran menar att det rent teoretiskt skulle gå att i det närmaste utrota stroke, men då krävs just att vi satsar mycket mer på det förebyggande arbetet. Han tycker att vården och samhället behöver bli bättre på att förebygga stroke, redan i tidigare åldrar.

– Högt blodtryck, diabetes, höga blodfetter, övervikt, för lite motion och rökning är alla viktiga, påverkbara riskfaktorer för stroke. Ju tidigare man fokuserar på att motverka dessa, desto mer kan vi vinna ur ett folkhälsoperspektiv.

Fakta: trombolys och trombektomi

Trombolys innebär att man med hjälp av läkemedel löser upp en blodpropp som täpper till ett blodkärl. Vid trombektomi förs en kateter upp i hjärnan genom ett kärl i ljumsken och på så vis kan proppen avlägsnas.

Vetenskapligt material

Läs mer

Text: TOVE SMEDS

Ovanstående text är en nyhet från Lunds universitet. Artikeln är publicerad i Vetenskap & Hälsa där mer information finns om ämnet.